apuntesdispersos.com
Fotografi – en introduktion
Steve Edwards
Raster Bokförlag
Det här är utan tvekan en ambitiös bok i litet format men på 185 sidor. Av Steve Edwards, lärare i konstvetenskap vid The Open University i England, får vi en ganska komplett översikt av utvecklingen i fotografi och debatten kring dess olika genrer från 1800-talet fram till idag. Men Edwards är försiktig redan i inledningen som om han inser att han måste varit galen som gick med på att skriva en kort introduktion. Han citerar kritikern John Tagg som hävdat att försök att redogöra för fotografi är besläktat med att försöka upprätta skrivandets historia och med andra ord nästan en omöjlighet att med en kort introduktion täcka alla fotografins genrer.
Edwards väljer att betona uppdelningen mellan konst- och dokumentärfotografi. Men reklam, pornografi, vetenskaplig fotografi, krigs- och gatufotografering är knappast omnämnda. Jag ser Edwards bok som ett bra diskussionsunderlag för att kunna förstå fotografi och dess roll i samhället. Arbeten som publicerats av Roland Barthes, Vilém Flusser, Susan Sontag eller Walter Benjamin citeras i Edwards bok och de är högst intressanta men kan idag i många avseenden upplevas som ganska förlegade. Ändå är boken ett välkommet arbete eftersom det har saknats väl mycket av den internationella debatten översatt till svenska.
Edwards citerar Benjamins A Small History of Photography från 1931, när han vill beskriva vad många andra konsthistoriker uppfattar som en referens i klassificeringen inom avantgardfotografi. Sander, Blossfeldt, Krull, Atget var intressanta för Benjamin inte för deras konstnärliga ambitioner utan för deras förmåga att iaktta avgörande ögonblick i vardagslivet. Dessutom bidrog dessa fotografer med en ny samhällsvision. Denna uppfattning är sedan många år obestridd bland kritiker och historiker. Edwards skriver: "Många historiker har senare förlitat sig på hans texter (Benjamin) för att skapa en utvidgad kategori av det fotografiska avantgardet".
Det finns flera små pärlor i denna essäbok, vilket gör att man reflekterar över fotografins betydelse och historia. Edwards är inte rädd att ge sig in på minerat område när han försöker beskriva olika strömningar i det som idag uppfattas som konstfotografi. Dessa fotografer har övergivit gatufotografering à la Cartier Bresson eller den klassiska dokumentärfotografins estetik för att gå över till en konstruerad eller arrangerad konst. De framkallar händelser eller agerar framför kameran, en situation som konstnären har total kontroll över. Edwards exemplifierar denna typ av fotografer med Cindy Shermans bilder som använder sig av filmens konvention, särskilt melodramen, för att avslöja ideologier runt kvinnligheten.
Diskussioner om vad som är konstfotografi eller inte förekom redan på ett tidigt stadium i fotografins historia. Den reklamslogan, "ni trycker på knappen, vi gör resten", som Georg Eastman skapade, förvandlade fotografiet till en massprodukt i en tid av hög expansiv kapitalism. Fotografi blev ansett som nöje och Kodaks grundare vände sig till stadsfolk som inte hade tid med framkallning och kopiering. Alfred Stieglitz tyckte inte att nöjen hörde hemma i seriös konstfotografi. Stieglitz drev och finansierade tidskriften Camera Work och Galleriet 291 på Femte Avenyn där han främst visade piktorialistisk fotografi och även arrangerade de första utställningarna för europeiska konstnärer som Matisse och Picasso i USA. Piktorialisterna lånade sina motiv och kompositionsmetoder från de befintliga bildkonsterna. En brytning med den sortens fotografi började när Paul Strand visade sina skarpa bilder i Camera Work. Strand satte fingret på en central del, de mindervärdeskomplex som fotografer kände inför andra "riktiga" konstnärer, vilket tyvärr förekommer än idag.
Edwards tar även upp identitetsdilemmat som dokumentärfotografin bär på idag. Att dokumentärfotografin under många år baserade sin styrka som sanningssägare har förvandlats till en svaghet. Att fotografer kan iscensätta situationer som kan vara hyperrealistiska, har gett den visuella tolkningen en viss försiktighet med att avläsa dokumentärfotografi som en exakt eller objektiv kopia av verkligheten eller händelserna. Postmodernismens tänkande har förstärkt detta ifrågasättande av fotografins anspråk på att utgöra bevis, vilket var den grundläggande essensen hos den traditionella dokumentärfotografin. Edwards refererar Alan Sekula som påstår att "den gamla myten att fotografier berättar sanningen har gett efter för den nya myten som säger att den inte gör det" och Edwards menar att fotografin har en dubbel eller paradoxal form: "Bilden är en återgivning av en bit av världen och är på samma gång en bild formad av kamerans förutsättningar och de val som fotografen gör."
Det intressanta förordet till Fotografi är skriven av kritikern Peder Alton och ger oss en komprimerad bild av hur vi har upplevt den teoretiska diskussionen de senaste decennierna i Sverige. Men vad jag saknar i Edwards bok är en redogörelse över den psykoanalytiska rörelsens inflytande och även Lacans och Derridas inflytande över det visuella språket. Jag saknar en redogörelse över det ryska, det tjeckiska och det ungerska inflytandet över bildspråket. Man får känslan av att det aldrig har existerat. Jag saknar en mera ingående kritik över hur mediamonopolen utnyttjar bilderna, för att förstärka makten. Jag saknar några meningar om hur muséer och gallerier styr marknaden och i slutändan konstnärliga strömmingar inom fotografin. Jag saknar inflytande från Medelhavet, bl a resonemang av kritikern och konstnären Joan Fontcuberta. Jag saknar resonemang kring nya former av fotografi genom nya medier, internet, mobiltelefon, etc.
Med tanke på att Edwards arbete nyligen publicerats i sin originalversion, saknar jag även en kritik av de postmoderna strömningarna inom konstfotografin. Idag finns flera författare och skribenter som resonerar kring detta, bland andra den argentisk-italienske Juan José Sebreli som för fram allvarlig kritik mot Heidegger, Lacan och Derrida. Men trots dessa brister tycker jag ändå att Edwards bok är mycket värd att läsa.
Text: Patricio Salinas A. Publicerad i SFF, okt 2007
