Mitt verk är utformat som ett visuellt essä av existentiell natur. Detta innebär att bilderna formar ett resonemang kring koordinaterna i min existens och tar upp teman som rör mänsklig bräcklighet och osäkerhet, kollektivt och individuellt minne, våldet som genomsyrar samhället, sökandet efter den oskrivna historien och min egen identitet. Mitt visuella arbete är baserat på personliga upplevelser. Från dessa utgår mina reflektioner—tankar som har utvecklats till ett visuellt språk. På detta sätt uppstår de tematiska axlarna som ger verket mening, och som jag delar, till exempel med Walter Benjamins upplevelser, såsom permanent rotlöshet, spricka och osäkerhet.
I det visuella essäet om Walter Benjamin närmar jag mig inte hans gestalt genom hans teoretiska verk, utan snarare genom fantasin och fiktionen, där jag utforskar vad som kan ha varit hans sårbarheter under hans färd genom de fransk-katalanska Pyrenéerna.
Å andra sidan utgör mitt arbete om Atacama en visuell berättelse utifrån min erfarenhet i fånglägret Chacabuco, under Pinochets diktatur. I mina återkommande resor till fånglägret Chacabuco finns ett försök att rädda föremål, dokument och bilder. Genom montage och sammanställningar skapar jag en konstellation med dem—en berättelse om en tid som förlorats i mitt minne. Montaget leder oss till en avkontextualisering som bryter den linjära tidslinjen. Jag räddar fragment från mina skriftliga anteckningar under det år jag tillbringade i Chacabuco, där jag beskriver hur det civila samhällets laster reproducerades i fängelsets anomala samhälle, och tar upp klassstruktur, svarta marknaden och påverkanstransaktioner. Denna berättelse följer inte normerna för politisk korrekthet, utan tränger in i fångarnas mänskliga upplevelser och utforskar deras dilemman och rädslor.
Det är ett visuellt arbete av ett splittrat minne, där verklighet och fiktion är oupplösligt sammanflätade.