El Raval, Barcelona
Halil hade varit på strålande humör de senaste veckorna. Bekräftelsen på att Omar skulle komma på besök har ändrat hans sinnestillstånd, även om han just idag känner sig mer nervös och ängslig.
Förväntningen hos Halil är stor. Äntligen kan han möta sin Omar öppet och fritt, och de behöver inte längre låtsas att de är kusiner för att kramas så som de gjort i Casablanca.
De har bestämt träff vid midnatt på fredag på La Concha i Barrio Chino. Halil är en hel timme tidig och sitter i baren och småpratar med bartendern som är från samma land. Raimusik eller nordafrikansk blues fyller hela lokalen och på det lilla dansgolvet alldeles intill baren dansar redan flera entusiastiska par. En del röker turkisk pipa och stämningen är ganska livad. Det är mörkt i lokalen men röda lampor belyser väggen och de många bilderna på den gamla spanska skådespelerskan Sarita Montiel, Spaniens motsvarighet till Sophia Loren.
Några minuter efter tolv kommer Omar in i lokalen. Halil ser honom direkt trots mörkret och han känner omedelbart igen hans rörelser och gestikulerande då Omar frågar bartendern efter honom. Halil tar ett par tveksamma steg fram och efter 30 sekunder omfamnar de varandra i en djup kram.
De väljer att sitta långt in i lokalen och beställer en kanna marockanskt te. De pratar knappt. De ser på varandra som om de vill läsa i ögonen hos den andre. Efter en stund börjar de dansa långsamt. Deras kroppar blir mer febrila av rörelse och musik. Äntligen får Halil fritt kyssa sin Omar.
